Jag är så obeskrivligt, ofattbart, bara så där skitdålig på att ge andra komplimanger....eller bara säga spontant vad man tänker just för stunden (de bra sakerna då :))
Jag har ju ett par kompisar som är mästare på sånt här (ni vet nog vilka ni är) och varje gång vi ses tänker jag; Nä, nu jäklar ska jag också bli så!........sen händer ingenting :( Vad är det för fel på mig egentligen? Varför är det så förbannat svårt? Vad kan hända liksom om jag säger det?....Jo, förmodligen får man ett stort leende tillbaka och ett Tack. Hua, vilken hemsk respons, eller vadå?.........suck!
Fast det kan ju medföra viss förvirring! Såg en superfin tjej som gick på andra sidan gatan härom veckan. Hela hon vara bara så där fin, gullig och bara bäst. Jag glodde på och hon blev lite irriterad och glodde tillbaka......Vad skulle jag har gjort? Vrålat så där över gatan -Jäklar, vad snygg du är! Det hade nog slutat på polis stationen - rublicerad som galen och stalker :) Men jag ville verkligen ropa till henne och ge henne en komplimang! Hur gör man egentligen?
Sitter här nu och övar högt för mig själv -Vad snygg du är idag! -Vilken fin tröja du har köpt!.....men det låter bara så konstlat när jag säger det. Varför låter det normalt, vacker och fint när andra säger det?
Tacka vet jag min vackra Sanna ♥. Hon pussar eller drar alltid lite lätt i kinden och utbrister -Hej snygging!........ALLTID! Hon glömmer inte bort det en enda gång :) Det känns liksom lite hemma så där 26 år senare.....
Så nu vill jag tala om för henne att hon är en av de vackraste jag känner, inifrån och ut. Utifrån så är hon riktigt snygg, vackert hår, snygga tänder, väldens bästa fotograf, modig, helt orädd (världens bästa egenskap), bästa skrattet, bästa vännen.......listan kan bli lång. Inuti så har hon det största hjärtat och det största modet! Älskar dig vännen!
Kom igen nu alla som läser! Ge mig lite tips på hur man ger bästa komplimangerna, för hjälp det behöver jag!
Pussar till alla jag känner!
No comments:
Post a Comment