Hej alla läsare!!
Sitter och funderar lite här på bus eftersom morgonen började med ett prank på min pojkvän :)
Ni som har en partner, brukar ni låtsas fightas, busa eller brottas en helt vanlig vardag?
Vi gör det nästan varje dag :)
Oftast när vi lagar middag tillsammas bryter vi lite då och då med en sparring match eller så värmar jag mina iskalla fingrar på hans mage....eller så bjuder vi upp till dans. Eller rättare sagt jag tvingar gubben att dansa en stund :) Ibland brottas vi så det står härliga till. Det är inte långt ifrån benbrott och tandlöshet om man säger så, allt är på fullaste allvar ;)
Mitt bästa bus är nog att medan mannen stod i dushen så gömde jag mig i hans garderob. Höll i och för sig somna där eftersom han tar så lång tid på sig. När han öppnade så grep jag tag i hans ben som i bästa B-skräckisen. Målet är att han ska skrika men den här gången frustade han iaf till och bara det är liksom som en vinst.
I morse fixade jag till mitt täcke som om jag fortfarande låg kvar och gömde mig i vår andra hall. Tyvärr gick det sådär eftersom han blir mer frågande till saken.....själv hade jag blivit förskräckt, hunnit tänkt tusen tankar och undrar hur länge han har varit borta samtidigt som jag hade skrikit ut hans namn. Men vi är väl alla olika antar jag.....
Mannen bästa och inget kommer nog slå det. När vi bodde i Sydney stod jag och lagade mat och plötsligt vänder mig om....då står han med köttklubban i högsta hugg siktandes mot min skalle. Jag skrek av rädsla och trodde på fullaste allvar att han skulle slå ihjäl mig. Eftersom jag blev sååå rädd så kom han av sig kan man säga och fick en min som jag tyckte var - Shit, jag blev påkommen innan jag hann slå.
Sov med ett öga öppet i flera år efter det :)
Och varje kväll innan god natt pussen avslutas med kittel.
Är det bara vi som håller på så här eller finns det fler med samma diagnos?....har jag nämn att vi är 38 respektive 36 år ;)
Kramar
No comments:
Post a Comment